We could have done anything but we just never quite knew it

img_6880

Idag blev det middag och bio med Nadia, vilket är trevligt men också rätt skönt för att jag hade orsak att ”glömma” att läsa dagens fyrtio sidor historia. Det var nästan som att bli frälst då jag tittade på boken och laptopen och tänkte, ”inte idag”.

Skolan kom till sitt slut klockan fyra efter studentexamensinformation där jag inte lärde mig något nytt, och redan vid femtiden skulle jag hämta Nadia hemifrån för att åka in till stan och se Captain Fantastic. Smått stressigt, var ju tvungen att sitta i telefonkö till Nordea i trettio minuter så det blev ju lite knapert med tid, men jag hann! Sen fick vi platser i Sweet Vasa, där det annars alltid är smockfullt, och sen hann vi ännu till bion! Allt blev en succé.

img_6890

Vi tog en sallad var och delade efterrätt för att ibland ska man väl få sig lite vardagslyx! Annars var det ganska trevligt att sätta pengar på sig själv en stund, hela den där treat-yo’-self-andan är jag ett stort fan av. Sen var det mindre trevligt att vara så mätt att vi nästan rullade till bion, men det är ju ett sorts privilegium det också, så vi bara tog det.

img_6892

Men ja, några ord om Captain Fantastic, kanske? Älskade den. Vet inte riktigt varför, den är rätt så konstig ändå, men jag fick en bra känsla av den. Medan jag inte skulle våga påstå att jag skulle vilja leva sådär mitt ute i skogen med bara de extremaste förnödenheterna utan någon som helst kontakt med omvärlden, så skulle jag vilja lära mig att inte vara så beroende av det här moderna samhällets överkonsumerade sätt. Jag är inte för stolt för att erkänna att jag verkligen tycker om min telefon och min laptop och att ha konstant tillgång till vad jag än skulle kunna behöva. Kanske jag skulle behöva lite ro. Åtminstone började jag fundera i större utsträckning på mina konsumtionssätt och varför jag känner att jag behöver allt det jag vill ha, och det enda jag kom fram till är att jag är ett i-landssvin och jag vet inte om jag kommer förändras, men jag är i alla fall medveten om hur problematiskt det är och överlag tror jag att jag kommer bättra mig lite då det kommer till mitt telefonberoende etc

Skulle nog rekommendera det! Alla behöver vi lite hipster-, indie-, konstigfilm i våra liv.

Continue Reading

trapped trapped trapped til the cage is full

Började kolla Orange is the New black i tisdags, blev just klar med säsong 4. Jag vet, jag vet – jag är väldigt sen till festen. Jag ångrar det, men jag är här nu och redo att festa. De senaste sex dagarna har jag jobbat, ätit, sovit, och sett på OITNB. It’s been a wild ride.

Det är egentligen allt jag har att säga om den saken.

(och Sophia Burset är med alldeles för lite. Jag kom definitivt in med förväntningar som hon inte uppfyllde. Är det för att Laverne Cox är så upptagen? Är det för att skribenterna är transfobiska? Vem vet. Mer burset åt folket.)

orange-is-the-new-black-season-4

Continue Reading

52 films by women

Jag älskar kvinnor, jag älskar filmer, och framför allt älskar jag att vara feminist. Dessa är alla saker som leder till att internetprojektet 52 films by women är väldigt intressant, och jag tänkte därmed skriva upp mig på listan av deltagare. En film i veckan av kvinnlig skribent eller regissör känns som ett väldigt genomförbart mål, och när är inte bättre att börja än i provveckan?

Jag tänkte därmed att jag kanske skulle blogga om de bästa filmerna, om jag orkar. Vi får hoppas det. Försöker för tillfället utarbeta en lista att utgå ifrån. Men om ni tycker det låter intressant så rekommenderar jag verkligen att delta i projektet, eftersom det är helt gratis och man får kolla på film. Det är ju drömmen, eller hur?

tumblr_o1bb9sk8FI1qzsuffo1_1280

Continue Reading

Batman vs Superman

Jag är väl kanske den första att erkänna att jag inte är något enormt DC comics-fan. Med det menar jag då alltså att jag är ett fan, jag gillar det väldigt, men det går inte att jämföra med min tillgivenhet till Marvel, vilket slutligen gör att Kajsa + DC comics = antiklimax. Jag vet inte mycket om hjältarna, jag har egentligen bara sett Christopher Nolans Batmanfilmer; och inte mycket annat. Men då räknar jag såklart inte Arrow, The Flash, Supergirl, och de andra serierna som gäller i det specifika universumet – och där har vi något jag gillar med DC. De separerar sina serier från sina serier, och det är något jag evigt uppskattar. Men det har också sett till att det finns en vägg mellan filmvärlden och serievärlden, och den ena är helt enkelt mer intressant än den andra.

Men nu till saken – ikväll tog vi vår värdighet och satt oss i biosalongens premiumsäten för att se Batman vs Superman. Jag tycker inte så väldigt mycket om Batman, personligen var Batman mer än gateway-hjälte som jag började med i min ungdom, men nu är han gammal och grå och jag är inte intresserad. Och för att fortsätta på detta halvnegativa spår, så är jag inte heller ett fan av Superman. Eller ja – jag var inte det innan den här filmen.

Jag hade tacksamt nog förblivit totalt spoilerfri inför filmen, det enda jag visste var att Man of Steel var en viktig del av serien (såg den senast i 2013, men ja), så jag for in och tänkte mig att filmen skulle ta till sig ett Civil War-liknande tema – alltså var jag redan från början relativt skeptisk och hade kanske inte det öppnaste av sinnen. Men ja, som inför varje film där man ultimat nog måste välja en sida, så valde jag Superman, för att jag vill tänka mig att jag är lite nyckfull. Och så gillar jag Henry Cavills haka. Stäm mig.

Dessutom visste jag att Diana Prince aka Wonder Woman aka DC’s viktigaste karaktär aka pilgrimen till mitt hjärta skulle visa sitt ansikte en stund. Det höjde förväntningarna såpass mycket att jag var tvungen att fundera över lösningar för tillfälligt hjärtstillestånd. Det skedde som tur inte, men nära kom det.

I ärlighetens namn, hade filmen sin rättvisa andel av sämre stunder, till exempel då det kom en jump scare och jag nästan föll ur stolen, och hur lite Wonder Woman slutligen var med. Jag hängde personligen inte alltid med i storyn, ibland kom det drömsekvenser eller scener som jag inte förstod mig på, och hela den sista halvtimmen var lite osäker för mitt förstånd.

Men.

Filmen var bra. Den var faktiskt jättebra, och jag är redo att erkänna mitt misstag av att inte ha ägnat mer tid till Clark Kent. Filmen var actionfylld på ett positivt sätt, det fanns en bra balans mellan angst och glimtar av Henry Cavills perfekta triangelkropp och även om jag inte alltid hängde med så gjorde det inget, för att superhjältefilmer blir inte väldigt djupa hur man än vrider och vänder på dem och det går alltid att gissa sig fram till vad som är på gång. Och i vilket fall som helst är det ju bara underhållning, och den här filmen gjorde ett super jobb på att underhålla mig!

Personligen kan jag rekommendera den vidare. Lyssna inte på Rotten Tomatoes, de vet inte vad de pratar om.

¨

Continue Reading

Daddy needs to express some rage

GODE GUD IGÅR VAR DET DAGS. D-DAY. DEADPOOL DAY.

Okej, som tidigare nämnt älskar jag Wade Wilson, och igår var det premiär på filmen som varit på alla möjliga prioriteringslistor och änt lig en fick vi se den!!!! Det blev lite omständligt med anna och hennes kryckor, skjuts och parkering och allt det, men det gör väl ingen skillnad då priset för att stök var att få se Deadpool efter fyra års väntan!

Jonny och jag kom till stan en god stund innan Anna för att lösa ut våra biljetter – och tur var det att vi bokat i tid eftersom precis varje säte i hela salongen var upptaget då jag tittade på platskartan. Jag fick nästan hjärtsnörp då det såg ut som att vi inte skulle få våra platser, men som vanligt gjorde jag en höna av en fjäder och allt löste sig mer än väl! Efteråt, för att passera tiden, gick vi till Citymarket för att köpa proviant, och sedan tog vi en McFlurry för att stilla nerverna.

Och filmen! Alltså, vi vet ju alla att om jag är något så är jag ett marvelfan, men de senaste filmerna har gjort mig evigt besviken (läs, Age of Ultron, Ant-Man), och att nu få se en film, som jag inte bara väntat på i bokstavliga evigheter, men som också uppfyllde varje våt dröm jag någonsin haft om den – det var ganska glädjande. För det första är ju Ryan Reynolds något av en Kanadensisk skatt och eftersom han är deadpoolbeskyddaren nummer ett såg han ju till att filmen levde upp till alla förväntningar, och för det andra var filmen Rated R (konstigt nog inte K18 i Finland, men jag betalar inte för terapin) vilket var den mest definierande delen! Vad är deadpool utan alla sina penisskämt och den ifrågasättbara mängden inälvor och hjärnsubstans? Svaret är, fortfarande awesome, men liksom, jag gillar honom som han är.

Jag har ärligt talat inget att klaga på, annat än fansen som såg filmen och påstod att den var full av våldtäktsskämt. De människorna somnade nog halvvägs och glömde utveckla en egen åsikt om filmen så de kollade vad den första SJWn på tumblr sade.

Filmen har alltså inte ett enda våldtäktsskämt.

Filmen är bäst.

Continue Reading
1 2 3 5