let’s arm the masses and see what the bastards do then


Idag for jag på en liten sushitrip till Magokoro med Julia, som fyllde hela sjutton år idag! Det känns så konstigt att jag nu känt den här lilla filuren tre år, men såklart är man ju tacksam för vår fina vänskap. Grattis igen, älskling ♥

Utöver det har det varit en ganska händelselös dag. En märkbar sak är väl att det här är första onsdagen på hela perioden då jag faktiskt fått utöva min håltimme istället för att fara på en körlektion, vilket kändes konstigt! Men slutligen tillbringade jag ju inte tvåtimmarsledigheten så väl, med tanke på att jag bara läste på fredagens historieprov. Men med tanke på att jag tänker skriva historia i studenten så måste jag väl satsa så mycket jag orkar.

Continue Reading

all lies lead to the truth

Då den här Kajsan var tolv år köpte hon säsong 1 av Arkiv X på DVD och nu sitter hon med tårar i ögonen för att den där fucking serien börjar igen i natt. Helt otroligt; jag började inte se på serien innan den slutat och alla filmer kommit ut, men ändå känner jag mig som ett die hard-fan och jag är ca 0% redo för att höra den där jävla theme sången och skrämma skiten ur mig själv imorgon kväll.

Så, på min iPhone har jag appen TVShow Time, som håller koll på serierna jag kollar, när nästa avsnitt kommer, vilka avsnitt jag gillat osv, och X-files revivalserien har varit i kalendern där sedan det var 200 dagar till premiären. I stort sett sedan i somras. Och jag har inte tänkt så väldigt mycket på det egentligen, jag har vara fortsatt leva mitt liv och inte tittat på alla MSR-videor som finns på hela YouTube, som man ska när man vet att Armageddon är på väg. Nåväl, min poäng här är att jag har appens widget i aktivitetsfältet, och då jag vaknade i morse och skulle kolla dagens väder och schema och allt det där, såg jag också detta:

Jag var så oförberedd att jag nästan föll ur sängen.

Och nej, jag vet verkligen inte varför jag är så fäst vid en sci-fiserie från nittiotalet som konstigt nog har bättre specialeffekter än första säsongen av Dr Who från 2005. Det är inte precis så att Flukeman är den charmigaste killen i universum, och det är inte många av de där monsters-of-the-week som är väldigt övertygande snubbar. Och uppenbarligen är Gillian Anderson decenniets babe och förtjänar allt hon kan få för att ha fastställt sig så väl i, inte bara en mansdominerad serie, men också i ett mansdominerat genre – men frågan är att om Gillian Anderson ensam är tillräckligt med orsak för denna sexåriga besatthet? Svaret är, antagligen.

Inte har jag någon aning om varför The X-files är min favoritserie, det bara blev så då jag vaknade tidigare på skolmornar hela högstadiet för att se på inspelade avsnitt från TV4s tre-på-morgonensändning. Jag hade Fight The Future på digiboxen i säkert konstant tre år, och jag har lätt tvingat Anna att se den minst fyra gånger under våra år som vänner.

Så ja, tanken på att det kommer splitternya avsnitt inom bara några timmar har mig i denna positionen:

Continue Reading

Quentin Tarantino är skyldig mig ca 12€ och/eller 3 timmar och 7 minuter av mitt liv

Så, jag och Jenni for ju och kollade The Hateful Eight i fredags. *sigh*

Okej, jag kan väl förstå att Tarantino är lite av en ”rebell” inom filmvärlden och han gör lite som han vill, han sätter in musik på underliga ställen och har lite skitiga storylines som andra regissörer inte vågar sig på – jag kan förstå att han är rätt häftig och det hör till att gilla honom om man gillar film och man är ganska basic. Och jag är basic, så jävla basic, Inglorious Basterds är ju för fan min favoritfilm! Men hur jag än vrider och vänder på det så har jag röven där bak och den enda sanningen är att The Hateful Eight är den tråkigaste filmen jag någonsin sett och jag ångrar enormt att jag såg den.

Den hade ingen action förrän typ, sista halvtimmen, och då hade jag ju redan suttit och vridit mig i tysta, arga plågor i två och en halv timme och bara väntat på att första människan skulle dö. Hela filmen var ju tvungen att fylla den obligatoriska Tarantinokvoten på våldsamhet och blod på typ fyrtio minuter, vilket låter kul men egentligen är jättejobbigt och ni vet då man säger ”den som väntar på något gott…”? Det gäller verkligen inte i detta sammanhang.

Och det här fanskapet har 75% på Rotten Tomatoes??????????????????? Vad är det här för jävla prestigesak??????????????? Har alla människor tappar allt sinne för bra filmer och säger ”jaaaaaaa men alltså det är ju en tarantinofilm den måste ju vara bra” och sen ger dom det här tretimmarshelvetet 10/10 svinkoppor för att ”jag är filmvetare”.

Filmens bästa scen var i slutet då Channing Tatum kommer in och kameran zoomar in på hans rumpa och far över den från vänster till höger, det är det enda som var värt något i den här jävla produktionen.

Jag är så utmattad av att ogilla den här filmen.

Continue Reading