Batman vs Superman

Jag är väl kanske den första att erkänna att jag inte är något enormt DC comics-fan. Med det menar jag då alltså att jag är ett fan, jag gillar det väldigt, men det går inte att jämföra med min tillgivenhet till Marvel, vilket slutligen gör att Kajsa + DC comics = antiklimax. Jag vet inte mycket om hjältarna, jag har egentligen bara sett Christopher Nolans Batmanfilmer; och inte mycket annat. Men då räknar jag såklart inte Arrow, The Flash, Supergirl, och de andra serierna som gäller i det specifika universumet – och där har vi något jag gillar med DC. De separerar sina serier från sina serier, och det är något jag evigt uppskattar. Men det har också sett till att det finns en vägg mellan filmvärlden och serievärlden, och den ena är helt enkelt mer intressant än den andra.

Men nu till saken – ikväll tog vi vår värdighet och satt oss i biosalongens premiumsäten för att se Batman vs Superman. Jag tycker inte så väldigt mycket om Batman, personligen var Batman mer än gateway-hjälte som jag började med i min ungdom, men nu är han gammal och grå och jag är inte intresserad. Och för att fortsätta på detta halvnegativa spår, så är jag inte heller ett fan av Superman. Eller ja – jag var inte det innan den här filmen.

Jag hade tacksamt nog förblivit totalt spoilerfri inför filmen, det enda jag visste var att Man of Steel var en viktig del av serien (såg den senast i 2013, men ja), så jag for in och tänkte mig att filmen skulle ta till sig ett Civil War-liknande tema – alltså var jag redan från början relativt skeptisk och hade kanske inte det öppnaste av sinnen. Men ja, som inför varje film där man ultimat nog måste välja en sida, så valde jag Superman, för att jag vill tänka mig att jag är lite nyckfull. Och så gillar jag Henry Cavills haka. Stäm mig.

Dessutom visste jag att Diana Prince aka Wonder Woman aka DC’s viktigaste karaktär aka pilgrimen till mitt hjärta skulle visa sitt ansikte en stund. Det höjde förväntningarna såpass mycket att jag var tvungen att fundera över lösningar för tillfälligt hjärtstillestånd. Det skedde som tur inte, men nära kom det.

I ärlighetens namn, hade filmen sin rättvisa andel av sämre stunder, till exempel då det kom en jump scare och jag nästan föll ur stolen, och hur lite Wonder Woman slutligen var med. Jag hängde personligen inte alltid med i storyn, ibland kom det drömsekvenser eller scener som jag inte förstod mig på, och hela den sista halvtimmen var lite osäker för mitt förstånd.

Men.

Filmen var bra. Den var faktiskt jättebra, och jag är redo att erkänna mitt misstag av att inte ha ägnat mer tid till Clark Kent. Filmen var actionfylld på ett positivt sätt, det fanns en bra balans mellan angst och glimtar av Henry Cavills perfekta triangelkropp och även om jag inte alltid hängde med så gjorde det inget, för att superhjältefilmer blir inte väldigt djupa hur man än vrider och vänder på dem och det går alltid att gissa sig fram till vad som är på gång. Och i vilket fall som helst är det ju bara underhållning, och den här filmen gjorde ett super jobb på att underhålla mig!

Personligen kan jag rekommendera den vidare. Lyssna inte på Rotten Tomatoes, de vet inte vad de pratar om.

¨

Continue Reading

just people with different agendas

Igår släpptes äntligen andra säsongen av Daredevil, och idag körde jag efter Christa vid tolvtiden för att starta vårt extrema Daredeviltankande. För att balansera ut TV-tittandet lagade vi jättemycket fruktsallad, för att minnas hälsan. Sen hade vi ju sex stycken kinderägg och en hel platta fazers blå, men det hör ju inte till saken.






Continue Reading

We tried the world, good God, it wasn’t for us

Tjoflöjt. Det var ett tag sedan, vilket egentligen inte har någon enorm orsak men ja, det har varit lite dåligt med att orka osv. Men det har varit en ganska händelsefylld vecka, med inte bara två ollisbesök och elementarymaraton, men också två tatueringar (what) och rätt så mycket studentexamensångest. Dessutom har jag gymmat lite.

Men till det mest intressant, ja, jag tatuerade mig! Och jag tog två på en gång, eftersom jag är lite vild av mig. Men jag vet vad alla tänker, och det gör inget för mamma sade att det var okej och jag är min egen människa. Och så är dom jättesnygga också. Men jag kommer antagligen blogga skilt om dem lite senare, så snabbt de båda läkt ordentligt och någon har kommit och fotat dem åt mig, eftersom jag är i sorgligt underläge med att försöka få bild av dem själv. Det blir bara pinsamma vinklar. Inte värt det.

För övrigt har jag hängt mycket med Jenni, eftersom hon just fyllt 18 och för att hon är rätt trevligt osv. Jag har också hyllat årets viktigaste dag, nämligen kvinnodagen, genom att instagramma Beyoncé, vilket kändes som ett bra val för dagen. Jag har dessutom hunnit fira lite påsk tillsammans med Christa genom att äta Captain America-ägg, som var helt okej, men eftersom de inte var kinderägg så vet jag inte vad jag ska tycka om dem. Nåväl.

Men nu är det söndag, jag lagade till och med en grön smoothie för att återhämta mig från gårdagen. Dagen måste således fortsättas med att läsa mer till studenten, och kanske till och med lite matteräkning, för att det kanske är sista kursen men jag måste väl försöka åtminstone lite.

Continue Reading

fyra fagra år!

Idag är en rätt spännande dag, den här bloggen fyller nämligen fyra år! Jag satt just och tittade igenom bilder från 2013, och förvånades över hur mycket livet faktiskt har förändrats sedan jag var femton – vilket ju är ganska tur, egentligen! Men då jag började blogga här hade inte mina föräldrar skilt sig än, jag gick i åttan, jag hade väldigt annorlunda vänner än jag har idag. Dessutom hade jag långtish, brunt hår. Jag skulle nästan våga påstå att jag inte alls är lik den jag var för fyra år sedan, och eftersom alla cellerna i ens kropp förnyas var femte år betyder det att jag snart är bokstavligen en helt annan människa! Tänk ändå. Tror till och med 2013 var året jag första gången flög ensam för att hälsa på min storebror i Stockholm, och det är nu först ett gammalt koncept.

Men ja, jag försökte hitta någon trevlig bild från 2013 att sätta upp, men jag hittade inget bättre än den här bilden från några månader efter bloggen startade. Jag tycker jag ser passligt eländig ut, precis som en femtonåring ska se ut! (faktiskt så tror jag att jag var sjuk och jag var inte redo att få håret flätat, men Linnea gjorde ändå ett väldigt gott jobb)

Continue Reading

bring on judgement day

Nu har jag varit hemma från London några dagar, men det betyder inte att jag utnyttjat mitt sportlov så väldigt mycket. I ärlighetens namn känner jag mig hopplöst skoltrött för stunden, och orkar inte ta tag i de tre prov/förhör jag har på måndag. Orkade dock mig igenom några kapitel lagkunskap tidigare idag, så nu kan jag med helt okej samvete fortsätta med dagen.

Men jag har hunnit träffa många människor ändå, redan i tisdags då jag kom for jag efter Jenni för att ses en stund – till och med Anna och Jonny kom en stund på kvällen och det var riktigt trevligt! Igår fungerade jag som Ida-Marias skjuts, och hon och Anna sov över tills idag. Idami hade till och med en påse mat till mig, eftersom jag inte hunnit handla så mycket än. Vilken ängel! Men vi lagade tortillas och tittade på Askungen och jag delade ut några souvenirer från London. Hade dock bara köpt roliga strumpor, men ja, man behöver ju strumpor och de blev båda rätt glada så jag känner att detta kan räknas till en framgång.

Om en stund ska jag köra efter Christa för att sätta igång med åter ett Elementary-maraton, eftersom det var pinsamt länge sedan det förra!


Continue Reading