du är en gåva från en prins på genomresa

Det är mycket nu. Eller ja, det är ju inte så mycket ”mycket” som det är att jag inte orkar fota eller skriva ner vad jag håller på med. Kanske det är en nåd, kanske Christa petar på mig med en vass pinne och ber mig blogga – hur som haver är det dags att prata lite om livet.

Jag har besökt två loppisar sedan igår, vilket antagligen är ett personligt rekord. Igår slutade Anna och jag ovanligt tidigt från skolan, så vi for hem till mig och åt spagetti och tittade på How to Get away with murder tills ögonen blev fyrkantiga, och då for vi inte bara med pantflaskor till Piffi, nej, vi for också till byns loppis. Mycket trevligt, måste jag säga. Hittade inget annat vettigt än Fredrick Backmans bok Saker min son behöver veta om världen (som jag förövrigt började och avslutade igår, och den var jättebra och det är möjligt att jag stannade upp till en relativt ohuman tid för att läsa Fredrik Backmans blogg), en bok från sjuttiotalet om Feminism och Socialism, OCH ett shotglas. Med jultema. För fem cent. Nästan som hittat.

Och idag, först provutgivning av det mest besvikelsefyllda provet någonsin (orkar inte), och sedan iväg till Brändö, där ingen bor. Körde efter Linnea för att bli lite rikare med gymnasieböcker, vilket blev en enorm succé! Sedan for vi och köpte glass och rågbröd innan vi for till loppis. Den här gången så tittade jag mest på medan Linnea lassade kruka efter kruka i vår vagn, men vackert så.

Annat än det bakade jag muffins med Jonny för någon timme sedan och planerar att träffa min favoritjenni lite senare. FREDAG.

(har ingen bild att bjuda på, men deadpool är alltid bättre)

Continue Reading

Go ahead and just live it up

Har varit lite dålig med bloggandet – jag har inte någon orsak för det, det har bara inte hänt så mycket spännande på sistone.

Idag spatserade jag till Wasa teater med Christa för att se Musashi – Svärdets väg, och ja… det var kanske inte riktigt allt jag väntat mig. Men den varade bara en timme, och jag känner att mitt sinne fylldes med pretentiös anda som kommer hålla i många, många månader till. Som tur hade vi varit på Bistro Ernst innan föreställningen och fått i oss lite alkohol för att göra det lite lättare.

Efteråt blev det lite livad diskussion om det vi just sett, tillsammans med lite dimmfotografering.




Continue Reading