trapped trapped trapped til the cage is full

Började kolla Orange is the New black i tisdags, blev just klar med säsong 4. Jag vet, jag vet – jag är väldigt sen till festen. Jag ångrar det, men jag är här nu och redo att festa. De senaste sex dagarna har jag jobbat, ätit, sovit, och sett på OITNB. It’s been a wild ride.

Det är egentligen allt jag har att säga om den saken.

(och Sophia Burset är med alldeles för lite. Jag kom definitivt in med förväntningar som hon inte uppfyllde. Är det för att Laverne Cox är så upptagen? Är det för att skribenterna är transfobiska? Vem vet. Mer burset åt folket.)

orange-is-the-new-black-season-4

Continue Reading

let’s talk about BOOKS baby let’s talk about maya angelou and ME

Jag har läst massor sedan sommarlovet började, jag har hunnit läsa ut sex böcker sedan i söndags, så därför tänkte jag skriva ett inlägg om böcker och rekommendera några som jag gillat, eftersom jag, precis som Clark Gregg, tycker att det enda bättre än att läsa är att berätta för folk vad de borde läsa.

Och om ni vill kan ni titta in på mitt konto på goodreads för att få kanske lite mer ingående åsikter om några av böckerna, eller om ni vill bli vänner.

Jag tänkte dela upp böckerna i några olika kategorier, så jag kan fast börja med feminism.

DSC_0306

Jag har försökt läsa mer om, ska vi säga, inte vit feminism? Jag vill trots allt vara en intersektionell feminist, och jag känner att för tillfället, medan jag kanske inte menar det, är jag otroligt okunnig då det kommer till kvinnors position utanför Europa. Därmed kommer We Should All Be Feminists och I Am Malala in. We Should All Be Feminists, som är en essä av den afrikanska feministen Chimamanda Ngozi Adichie, handlar i stort sett om hur vi måste uppfostra flickor och pojkar bättre, eftersom könsroller är det som orsakar stora delar av de svårast behandlade delarna i samhällets sexism. Den var väldigt fokuserad på den afrikanska kulturen, och hennes personliga erfarenheter, men också på hur över hela världen kvinnor är i underläge i många saker. Den var intressant, men också väldigt äkta, och petade hål på många ”manliga” argument mot feminismen.

I am Malala, som uppenbarligen handlade om Malala Yousafzai och hennes kamp för flickors rättighet till utbildning, var väldigt rörande. Jag börjar typ gråta sekunden jag måste prata om Malala, så den här boken lästes i total ensamhet för att minimera pinsamheter. Den tog upp många olika saker utöver utbildningsfrågan, bland annat kom det upp mycket om talibanisationen av Pakistan, och om hur kvinnosynen i den delen av landet egentligen inte kan vara på grund av Islam, eftersom Koranen inte säger att kvinnor är sämre än män överhuvudtaget. Detta var intressant, men över allt annat var den lärorik, eftersom jag inte är för stolt för att erkänna att jag är kroniskt okunnig då det kommer till östvärlden och Islam.

Men Explain Things to me, som jag köpte från Shakespeare & co, är samling essäer om feminism och strukturellt kvinnohat i olika delar av världen. Den tar upp många saker som brottsstatistik, och är överlag definitivt facklitteratur. Den är inte rolig att läsa, men den är framför allt lärorik.

DSC_0309

Sen kan jag ta upp lite LGTBQ+, speciellt i dessa tider av nattklubbsskjutningar. Först kan vi ta lite facklitteratur, nämligen Stonewall: The Riots that Sparked the gay revolution, som handlar om Stonewallupproren i New York i 1969. Den är väldigt intressant eftersom den tar fram t.ex. de transexuellas del i det hela, eftersom de ofta glöms bort, *host* Stonewall *host*. I alla fall var det givande att läsa om det som antagligen startade revolutionen för lgtb-personers rättigheter. Och jag skrev ju trots all en 27 sidors essä om Stonewall, man kan väl säga att jag är intresserad av ämnet.

Och en personlig favorit för stunden, Carol. Skriven i början av femtiotalet var den väldigt progressiv, och jag tycker personligen den hade ett av de mest realistiska homosexuella paren jag någonsin läst om. Älskar ju lesbiska kvinnor, den här boken var bäst. Dessutom hade den en väldigt stadig, om rätt vardaglig, handling som man ändå inte tröttnade på. Filmen är också riktigt bra, om jag får säga så själv.

DSC_0311

Jag har endast en klassiker att rekommendera just nu, Kafkas Metamorphosis. En novell som var snabbläst och ganska intressant, men jag ser inte riktigt varför den blivit så stor. Var det på grund av att den var skriven av Kafka? Vem vet. Handlar om en kille som förvandlas till en skalbagge och måste se sin familj arbeta igenom det – man har väl inte riktigt läst något liknande tidigare.

DSC_0312

Jag har läst en del Neil Gaiman, bäst tycker jag om Sandman-serien, men American Gods var verkligen rolig att läsa. Den var jobbig ibland, eftersom språket är lite krångligt och Neil Gaiman verkligen gillar sina konstiga storylines — men helheten var intressant och storyn förhållandevis unik.

Sen, en av mina absoluta favoritförfattare, Gillian Flynn! Egentligen skulle jag vilja rekommendera Dark Places, som är superbra, men den har jag inte hos mig för tillfället, och Sharp Objects var också riktigt bra. Oftast brukar jag inte gilla deckare, jag är inte något stort fan av mysterier, men såsom Flynn sätter upp dem gör mig helt fascinerat galen. Gone Girl tycker jag också om, men Dark Places är myyyycket bättre. Men filmen till Gone Girl är så bra att jag får hjärtklappningar.

DSC_0318

Jag är också väldigt pretentiös, såklart vi ska ta upp lite poesi också. Maya Angelou, som också är en av mina absoluta favoriter. Den här var så mysig, men också ganska samhälleligt vaken? Vet inte riktigt hur jag ska förklara den, men den var kritiskt till olika saker som rasism och sexism och den var annars väldigt äkta i sitt innehåll och väldigt historiskt relevant.

DSC_0324

Sen lite svenskt också. Jag har under en stor del av mina aktivt läsande år varit väldigt kritiskt inställd mot att läsa böcker som inte varit på engelska, och det är först nu i år som jag försökt bryta mig fri från mina dumma inre modeller och försöka mig på lite nordisk litteratur. Jag blev inte besviken då jag började med Min mormor hälsar och säger förlåt, Fredrik Backmans möjligtvis lite mindre kända bok i förhållande till En Man som Heter Ove (som jag inte läst), men jag älskade den här. Elsa, som är sju år gammal och typ världens största Harry Potter-fan, är huvudkaraktären och det är geniunt intressant att läsa från hennes perspektiv, eftersom hon är fängslad i fantasivärlden som hennes mormor berättat om. Dessutom pratar hon mycket om kvalitetslitteratur, som råkar vara sådant publicerat att förlaget Marvel Comics. Kan ni förstå? Jag är ju nästan Elsa. Speciellt då hon bär omkring på en penna bara för att dra bindestreck mellan särskrivna ord.

Jag har den inte på bild, men Kaj Korkea-ahos Onda Boken läste jag ut den här veckan, och den gillade jag väldigt mycket. jag tror det ligger mycket i att jag är ett så stort Pleppotoy-fan, men Kajs böcker är såna jag njutit mycket av. Onda Boken, medan den inte var precis vad jag tänkt mig och inte skrämde mig lika mycket som Gräset är mörkare på andra sidan, var intressant, en bladvändare osv, men framförallt är jag imponerad av hur Kaj binder ihop händelserna i storyn.

DSC_0333

Vem gillar inte en novellsamling? Här kommer en rekommendation som jag stått bakom sedan jag läste den i 2012. Men ja, man ska väl börja i ärlighetens hörn, och till saken hör att jag läste en annan av van Booys böcker, Everything Beautiful Began After, den här veckan, och blev otroligt besviken. Halvvägs genom berättelsen bytte han berättarperspektiv till andra person (som inte fungerar för någon, okej, detta är den enda sanningen) men jag tror att Simon Van Booy måste sluta riff-raffa. Jag vet inte om det gör mig oromantisk, men hans poetiska skrivande fungerar inte i längden. Ibland fick jag en mycket överväldigande känsla av Shia LaBeouf stod över mig medan jag läste, och han skrek ”just do it”, bara för att Van Booy använde ett nytt, oväntat sätt för att beskriva samlag så diskret som möjligt. Jag ville bara att han skulle komma till poängen så att vi alla kunde gå vidare med våra liv.

Därmed fungerade The Secret Lives of People in Love mycket, mycket bättre för mig. En novellsamling ger möjligheten att börja om var tionde sida, och det är något jag kan stöda. Dessutom var historierna mycket växlande, det blev alltså inte till Nicholas Sparks-paradoxen då det känns som att man läser samma sak om och om igen.

DSC_0334

Lite mera Maya Angelou, för att jag är ett fan. Denna bok är total nonfiktion och handlar till stor del om Angelous liv och olika läxor hon vill lära sina döttrar. Och med hennes döttrar menar hon detta, “I gave birth to one child, a son, but I have thousands of daughters. You are Black and White, Jewish and Muslim, Asian, Spanish speaking, Native Americans and Aleut. You are fat and thin and pretty and plain, gay and straight, educated and unlettered, and I am speaking to you all. Here is my offering to you.”

Alltså var jag helt såld. Att läsa Letter to my Daughter är som att bli kramad, det är som att få all bekräftelse man skulle kunna behöva.

DSC_0344

Och till sist, såklart, en serietidning! En absolut favorit för mig är Kelly Sue DeConnick, som har skrivit många olika oneshot-comics för bland annat marvel och DC, men också har skrivit en av de bästa serierna, enligt mig, nämligen Bitch planet! Det är en erkänt feministisk serietidning som tar plats i en dystopisk framtid där icke-kompatibla kvinnor skickas till ett fängelse på en annan planet. Den är svår att förklara, den måste upplevas, så upplev den.

Annat än det ska jag också nämna ovanstående författares make, nämligen Matt Fraction som, med Chip Zdarsky som illustratör, skrivit Sex Criminals. Jag fucking älskar Sex Criminals. Ett par som märker att världen stannar upp då de har sex och börjar råna banker för att betala för huvudkaraktären Susies bibliotek? Jag är med.

Såja! Jag hoppas att någon blivit lite inspirerad till att läsa.

Continue Reading

angel of small death

Filippa fyllde 18 förra veckan, och i lördags firade vi! Jag är sen att blogga om det, jag VET, men jag har gjort andra saker, och nu har jag tid.

Vi firade henne hos Nata inne i stan, och hela kvällen var massor av skratt och gott sällskap! Födelsedagsprinsessan verkade nöjd med sina presenter, och stämningen var riktigt god och man blir ju tacksam över att få ha dom alla som vänner. Och jag hade tagit med mig watermelon jell-o shots, och det brukar vara ganska omtyckt. Dessutom hade jag en av Karhus senaste enlitersölar, och ja. Jag var ju ett skämt. Vi for i alla fall till Fontana efter midnatt och jag for hem ganska tidigt för att Fone inte var så kul som jag trott, jag skulle kanske hellre farit till Ollis men nu vet jag inte hur mycket jag kan jämföra stadens krogar och fortfarande ha respekt för mig själv. Åtminstone jag fick lite hanging time med Jenni som troget hämtade mig från utanför Makuuni vid tvåtiden.

filippa18

Continue Reading

She may contain the urge to run away

DSC_0298

Såklart man har prov på sommarlovet, skulle man inte ha det skulle det väl inte vara sommarlov? Märk väl min sarkasm, det är inte precis roligt att sitta och läsa till religionsprovet man inte hade plats för i sista provveckan. Skolan förföljer mig och låter mig inte chilla. Nåväl, åtminstone lider man inte ensam, tvingade Anna komma hit för att ”läsa” med mig. Istället för att läsa åt vi sushi och spelade sims i fem timmar, men det vet väl inte våra lärare.

Continue Reading