You know that I’m nobody’s fool

Nu ska jag så småningom börja åka hemåt, vilket är ganska melankoliskt, men också skönt. Medan jag älskar att vara med mamma och att få vara i Stockholm, är det nog något väldigt skönt med att sova i sin egen säng och ha en bil nära till hands. I vilket fall som helst har det varit en trevligt resa, och eftersom jag köpt mig själv ett par avokadostrumpor (och ett par med stekta ägg, men har inga bildbevis på dem) har det varit en väldigt givande resa.

DSC_0608

Continue Reading

You’ll be dancing once again and the pain will end, you will have no time for grieving

IMG_6344

IMG_6380

Prideparaden är en av de viktigaste händelserna under året, för min del. Det finns inte ett annat evenemang som får en att känna sig så glad, uppskattad och accepterad som Pride.

I alla fall, de senaste två åren har jag sett paraden från början till slut, men idag mådde jag inte så värst bra så mamma och jag for bara en stund, men det har ingen betydelse egentligen. Den stunden vi tittade var allting underbart och livet vackert.

Continue Reading

The sun is still in the sky and shining above you

Idag blev det en ”liten” promenad med mamma, från Alvik till Kristineberg, sedan efter lite Lush-shopping vid Slussen till Gamla Stan och därifrån till Hötorget för att äta sushi. Det var mest för att det var vacker väder, men också lite för att jag ville spela lite Stockholmskt Pokémon Go, och jag vill att ni ska veta att jag fångade rätt så många bra pokes. Jag kläckte dessutom massor av ägg, (kanske tre st 5kms) och jag fångade en Lickitung. Alltså, vilket namn. Och en sådan animering. Nästan barnförbjudet, amiright?

Sedan träffade vi Anna utanför biosalongen Sergel vid Hötorget, och mamma bjöd oss på lite Tarzan. Jag tänker säga detta om filmen: jag tyckte den var bra, Alexander Skarsgård spelar samma roll hela tiden, Margot Robbie är super, jag skrattar för högt då två tioåriga flickor bakom oss säger ”ÅÅH den ska vi gå och se!” efter Suicide Squads trailer, som för övrigt är en film med åldersgräns 18.

IMG_6324

IMG_6330

IMG_6331

Continue Reading

You don’t really care for music, do you

Idag har jag shoppat. Inte massor, men tillräckligt för att jag ska kunna undra vad jag egentligen gör med mitt liv. Tillsammans med Anna gick vi genom halva Gamla Stan (vi hann till och med turista lite i Tyska Kyrkan), vi bläddrade oss igenom hela Comics Heaven’s sortiment och vi gormade oss över priserna på Science Fiction-bokhandeln, vi gick upp och ner för den där delen av Götgatan som går mellan Monki och Makeup Store några gånger, bara för att det var en vacker dag och vad annat kan man göra då man knappt har råd med något alls?

Vi delade dock på oss efter ett tag, och jag for och träffade mamma utanför Cervera för att gå tillsammans till Rigoletto för att se Kate Winslets senaste film, The Dressmaker. Och det tänker jag sannerligen rekommendera, helt galen var den men väldigt rolig att se på, och vem gillar inte en australiensisk accent? Dessutom kvinnlig regissör.

IMG_6280

IMG_6289

IMG_6292

IMG_6301

IMG_6311

Och ja, jag vet. Här går jag varje nyårsafton och lovar att jag ska orka fota mer, att jag ska ta med systemkameran mer för att livet är långt och hur fan ska jag annars minnas vad jag gjort? Och ändå kommer jag bara med halvdåliga mobilbilder. Jag skäms lite, men inte tillräckligt för att bättra mig.

Continue Reading

Here’s my comeback on the road again

Har varit i Stockholm en stund nu, och jag tänkte jag skulle skriva lite kort om vad jag hunnit med.

IMG_6211

Så, bröderna och jag hann äta grillat innan Markus och jag tog flyget till Arlanda, han för att komma hem, jag för att komma hemifrån. Det var ganska mysigt att flyga igen, det var ett tag sedan sist, och jag fick genomlyssnat nästan båda av de två Ted och Kaj-avsnitten jag gjort mitt bästa för att spara till en regnigare dag. Innan jag nästan visste ordet av så hade vi landat, och jag var tvungen att avbryta Kaj mitt i meningen för att tränga mig igenom folkmassan.

Vi gnabbades på Expresståget till centrum, men det gjorde ingen större skillnad för mamma var ju där och väntade på oss, vilket var underbart. Det började dock bli lite sent på kvällen så vi gick våra skilda håll med Markus och jag, tillsammans med mamma, åkte mot lägenheten i Alvik. Eftersom det inte precis är i den centralaste delen av stan räcker det en ganska god halvtimme att komma från T-centralen in till mammas lägenhet. Men oroa er inte, jag hann nog spela lite Pokémon Go på vägen.

IMG_6235

IMG_6239

Nåväl, inte har vi hunnit med mycket, men sovit har jag, och ätit. Och ikväll hann jag till och med stjäla min brors kompis, Malin, en stund, och jag träffade henne på Hornsgatan för att dricka, äta, och tala. Det var en supertrevlig kväll, och det var sannerligen trevligt att få gratis mat och dricka, tack så mycket, Malin!

IMG_6260-side

Men ja, kanske jag ska hinna filosofera lite också i slutet av inlägget. Det är nog något med Stockholm som stad, måste jag säga. Jag har haft turen att tillbringa förhållandevis mycket tid här, med tanke på att Markus bott här i nästan 10 år, och med detta har jag fått se fler sidor av staden. De flesta sidor definitivt goda, men det var nog en främst turistig del av staden jag upplevde tills jag var ungefär 17. Nu har jag sett förorter och smågator och alla de där delarna mellan tunnelbanestationerna som jag bara trodde var tomrum. Speciellt nu då jag sover mitt ute i Alvik, som är ett tunnelbanestopp längre bort från centrum än Markus andra lägenhet. Det är ju en stor stad trots allt, en stad med massor av möjligheter jag inte ens vet hur jag ska börja ta reda på. Jag älskar Stockholm, men ibland kan jag undra varför. Här sover jag på soffor och äter sällan frukost, jag spenderar pengar till inget slut, och jag tar samma bild av samma sak om och om igen. Varför är detta en stad jag skulle kunna se mig själv tillbringa resten av mitt liv i, då det bara är en mindre vrickad version av hemma?

Men det är nog en speciell känsla man, eller jag åtminstone, får, ensam på tunnelbanan klockan nio på en vardagskväll. Med bara en annan person i tågvagnen och en podcast i öronen känns det faktiskt som att livets mening inte bara är att hjälpa andra, men kanske också att njuta av de små stunderna av total ensamhet. En ensamhet man bara kan uppleva på ett ställe som aldrig verkar riktigt tomt.

Continue Reading