They can’t tell me how long I’ve got, maybe months but maybe not

img_7350

Nu har lägenheten blivit såld, och jag kommer så småningom börja flytta mina saker till min pappas för att bo där i fortsättningen! Jag har faktiskt väntat väldigt på det här, mest av den orsaken att jag blir otålig av att sitta och vänta på att få packa ner mina saker, att leva livet som någon sorts väntetid med obestämt slut. Därför är det skönt att veta att den här tiden om en vecka kommer jag vara helt installerad igen, men på annat ställe.

Men ja, i väntan på detta har jag ju varit mycket hos pappa och pysslat med olika saker för att inte ha allt på en gång att fixa, så till exempel alla mina mörkbruna bokhyllor och byråer har blivit målade vita, och jag var igår och satte upp mina viktigaste posters. Jag satte också upp min lilla stjärnhimmel i taket, och det var nog för jävligt arbete det. Jag är ju inte direkt längst i stan, det skapade vissa problem. Men som en flickscout, eller möjligtvis Wonder Woman, fick jag det löst som snabbast och nu är allt 100% bra där. Ungefär.

Nu har jag i alla fall packat ner alla mina lösa saker, böcker etc, och det enda jag har ”opackat” är mina möbler och mina kläder. Det är nu en konstig sak, för jag har alltid intalat mig själv att jag har massor av saker och jag är en sån konsumerist, vilket jag ju nog är, men det syns inte? Jag har fått ner allt, vilket är till 90% böcker, i sex lådor. Det är skönt, egentligen, att jag inte måste packa massor av lådor fulla för att kunna transportera alla mina grejer, men det känns nog lite som att jag har tappat bort massor av ägodelar. Var är allt det där andra som jag slösat så mycket pengar på?

Nåväl, åtminstone är Rosie lika uppmuntrande som alltid.

img_7345

Continue Reading

We sunk down to the bottom of the sea

img_7355

Nå, nu har det börjat närma sig riktigt ordentligt det här med att Nadia ska flytta bort. Det känns helt otroligt konstigt att tänka att kom en vecka kommer hon inte längre bo här, och för att vi ska kunna ses måste nån av oss faktiskt flyga till ett annat land, över ett hav och allt. Det är spännande, men såklart också melankoliskt med tanke att under i stort sett hela vår vänskap har vi bott tio minuters gångtid ifrån varandra. Men man ska ju inte hänga upp sig på såna här saker, livet går vidare och det är väl bara lättast om vi går med det!

Nadia tog i alla fall kontakt i går på eftermiddagen, hennes sista helg i Vasa var ju på gång och såklart var en sleepover ett väldigt bra alternativ för hur vi sak få ut ordentligt med tid tillsammans! Jag hämtade henne vid åttatiden, och på väg till Prisma för att köpa lite förfriskningar och godis så övade vi våra brittiska brytningar. Vi lät fantastiska. Vi utövade ett blått tema för kvällen, med blå alkohol, blå godispåse och oreos. Man borde alltid basera sina inköp på en färg.

Sen for vi bara hem och blandade drinkar och tittade på The Shawshank Redemption och Louis CKs senaste standup, och det är första gången vi skulle ha valt film så snabbt som vi gjorde igår! Oftast sitter vi i femton-tjugo minuter och går igenom Netflix och Plex för att hitta något båda är nöjda med, men igår var det vara Nadia som sade, ”Shawshank Redemption’s on Netflix.” En film ingen av oss sett! Men ja, den är ju rätt så lång, så vi underhöll oss själva med några snapchats.

(Jag VET att jag stavade you’re fel i den första, och jag vill be alla om ursäkt. Jag hade dock druckit lite vodka, så jag borde förlåtas.)

be686247-5b59-4d5f-8640-421eb0a96600-tile

I morse kändes det dock som att en traditionellt finsk frukost med bröd eller flingor inte skulle duga för denna avskedssleepover, så vi lagade lite snabbvåfflor för vi är ambitiösa men inte för ambitiösa. Dessutom lagade jag den i stort sett godaste våfflan jag någonsin ätit. Nutella + jordnötssmör + hallon = dör.

img_7363

img_7373

Vi satt i alla fall id matbordet tillsammans och åt en längre stund, och vi talade lite om vår framtid tillsammans. Vilket betyder att vi diskuterade lite datum för när jag ska hälsa på, vilket för tillfället ser ut att hända i novermber/december, och jag är supertaggad! Men vi pratade lite kring hur vi ska hålla kontakt och hur hon ska orda sitt liv där i London, och nu kan jag för mestadels säga att jag är mer ivrig än jag är ångestfylld över detta, men det är ändå inte riktigt lätt att ”mäta” hur jag känner inför det.

Å ena sidan är jag ivrig över att hon ska starta ett helt nytt, vuxet liv i ett annat land och jag har möjlighet att hälsa på, men å andra sidan begränsar det här när och hur vi kommer kunna ses, aldrig mer kommer vi när som helst kunna fara på bio eller laga mat och titta på skräckfilm tillsammans. Nu är det planering som ska in i allt, och det känns inte väldigt roligt. Men då igen måste jag väl se på det på det här sättet: det här är ju inte precis ett isolerat fall, den här tiden nästa år kommer alla mina vänner vara splittrade. Det känns jobbigt.

Men man ska inte ta extra stress över saker som inte skett ännu, ett steg i taget och allt det där. Framför allt ser jag framemot att få höra om hur hon har det i London, att få facetimea och att sedan på åka och hälsa på.

Glaset måste vara halvfullt.

img_7376-kopia

Continue Reading

We’re born with millions of little lights shining in the dark

screenshot-2016-09-11-21-01-33

Håller på att bli sjuk, och jag är inte alls okej med det här, men det känns ändå bättre att vara krasslig och hängig nu så här tre säkra veckor innan min skrivning. Jag vill inte sitta halvsjuk i salen och skriva halvbra essäer, för då skulle jag inte riktigt leva mitt bästa liv, liksom. Jag har inte läst dessa nästan hundratals timmarna på historia bara för att inte ens nå mitt målvitsord!

Men ja, annat än att få mer och mer ont i halsen så har jag målat bokhyllor hos pappa i tre timmar, tillbringat lite tid på fammos villa och har helt enkelt tagit en pausdag från att läsa. Jag orkar inte försöka nå mina 4-6h av läsning 7 dagar i veckan, det känns liksom inte hållbart så jag brukar ta lite paus på söndagar bara för att hedra vilodagen. Eller något sånt.

Nu till det jag egentligen ville skriva om, jag fick filmtips idag från en arbetskompis, nämligen Zeitgeist (2007)! Jag tänker framställa några av mina politiska/sociala åsikter nu, hoppas ingen känner sig träffad. Man är ju ändå ”radikal”.

Så, jag tror knappast någon har missat att det är 15 år sedan terrorattacken på World Trade Center idag, vilket kanske är något att uppmärksamma med en trevligt liten ”never forget”-hashtag på twitter eller en vacker pre-2001 skylinebild av Manhattan – eller så skulle man kunna, helst, glömma det helt och hållet. Det finns liksom inget i vår värld som mer illustrerad folks okunnighet och generella idioti än de som fortfarande lider av 9/11. Nu menar jag inte familjerna till offren eller något sådant, jag menar vi som inte har något del i det överhuvudtaget som fortfarande ”lider”. Kom igen. Vi har inget i den situationen att ”aldrig glömma”. Min generella syn på 9/11 är att det är total bullshit, dels för att det finns ganska många frågetecken kring hela incidenten, men också för att även om 2977 människor dog i attacken så rättfärdigar det inte att Bush startade Irakkriget för att sätta stopp för detta ”war on terrorism” som startades från hans eget hus. De här 2977 människorna som dog på grund av 9/11 kan inte mätas med de hundratusentals som dött i Irak på grund av denna rädsla för muslimska terrorister. Så känner jag. Kan vi gå vidare nu? Ingen verkar ju vilja ”never forgetta” Irakkriget, så.

Zeitgeist diskuterade 9/11 till en väldigt hög grad, och kom med några andra infallsvinklar än det vanliga, amerikanska ”this is the worst thing that has ever happened”-synen man ser hela tiden. Även om man såklart ska ta alla dessa konspirationsteorier men tre nypor salt var den väldigt givande med att visa hur viktigt det är att granska saker kritiskt, speciellt saker som 9/11 som har konstiga saker kring sig. Den var sannerligen lärorik, men mest tyckte jag om den för att den hackade ner på USAs okunniga ämbetsmän. Jag är lite sadistisk på det sättet.

Filmen hade tre olika ”kapitel”, och det om 9/11 var antagligen det längsta, men det första kapitlet som handlade om religion var det som jag lärde mig mest ifrån. Med det här vill jag ju då komma till att jag är 100% emot organiserad religion och irrationell tro överlag, vilket betyder att jag faktiskt dubbelkollade några av sakerna de nämnde om kristendomens opersonliga myter eftersom det fanns mycket där jag inte vetat från förr. Nu känns det ju lite som att jag har mer basis för min övertygelse, vilket är trevligt i detta överkristna samhälle vi har med religiös hjärntvättning i grundskolor och så vidare. Och hela det här med att historien upprepar sig själv är sannerligen något som stämmer då det kommer till religion, så jag lärde mig mycket. Men ja, eftersom jag får ha mina åsikter om allt möjligt så måste jag ju också respektera andra människors åsikter, vilket betyder att mitt utlåtande av att vara totalt emot religion ska ackompanjeras med att jag inte är emot de som är religiösa, och jag är ett stort fan av demokratins religionsfrihet, vilket nog är väldigt viktigt.

Jag skulle dock rekommendera Zeitgeist, men jag har ju då också en förkärlek till konspirationsteorier från mina (fortfarande pågående) X-files-dagar, så jag svalde ju denna med hull och hår. På gott och ont. Men som en övning i kritiskt- och ”out of the box”-tänkande skulle jag nog säga att den här är ett sannerligen bra alternativ.

Continue Reading

So it goes

img_7141

Idag blev det tillbaka till Vasa då, och jag fick inte ens köra. Men rätt ska vara rätt, såklart mamma ska få ut all den där uppbyggda bilkörarenergin! Inte mycket hände på vägen hem, mest lyssnade vi på Ted och Kaj-podden igen, och sen lyssnade vi i säkert konstant två timmar på Sås&Kopp för att dom ju är helt underbara.

Vi körde in via Molpe för att föra någon IKEA-vara till mammas kompis där, och jag träffade några hundar samtidigt. Den svarta hunden heter Kajsa, och jag skulle ju vid detta tillfälla vilja fastställa att Kajsa ju är ett människornamn, alltså inte ett hundnamn. Men hon är söt, så jag är okej med det.

img_7143

img_7145

Då vi kommit hem igen packade jag bara upp mina saker för att sedan åka iväg med Anna till Replot för att äta av Ida-Marias brownie, som var mera som en sorts chokladsoppa, men ändå god.

img_7149

img_7152

Continue Reading

När molnen spricker upp som en ridå, och solen tittar fram och värmer dig från topp till tå, är det bra att minnas, du är lycklig som får finnas

img_6992-horz

Raseborgs första Prideparad tog plats idag! Såklart var jag där (av en total slump) och det var jätteroligt! Med tanke på att Ekenäs är en stad på ca 10 000 människor så var det ju inte riktigt av samma kaliber som Stockholm Pride, men det levde verkligen upp till förväntningarna. Det som nästan var bäst var ju det att jag fick vet att det var ungdomsfullmäktiges idé att ha paraden, och jag blev verkligen rörd av det. Sen hade dom ju fått Sås&Kopp att komma och spela, vilket ju är något av de bästa som har hänt mig, någonsin. Jag har ju velat se dom spela sedan jag var typ nyfödd, det här var en stor dag för mig OCH jag fick en selfie med Sås. Ville nästan börja glädjegråta, men höll mig. Man är ju trots allt en vuxen som blir irrationellt lycklig över påslakan, ska jag verkligen börja storsnyfta för att jag såg Sås&Kopp sjunga Traktor Alban live? Nej. (Nästan.)

Jag fick också en selfie med Prillan från Radio X3M! Det var jätteroligt, men sen gjorde jag samma face som jag gjorde på min selfie med Sås och ja, det ser lite tålligt ut.

img_7098-horz

Men efter att Sås&Kopp hade spelat tröttnade vi alla och gick vidare, det blev glass och kaffe, lite loppis och sedan väl hemma igen pysslade jag lite med Sofie, läste liiiiiiiiite historia, och spelade brädspel som jag totalförlorade i. Vad kan man. Livet är ändå bra.

img_7109-tile

Continue Reading