We are the Pretty Petty Thieves and you’re standing on our streets

img_8055-tile

Hem till Vasa idag, då! Hann inte få så mycket tid med mamma i lägenheten innan jag for mot T-centralen, men vi åt en god frukost tillsammans och satt och pratade vid matbordet en fin stund. Sen fick jag känna mig som en riktig storstadstjej då jag ensam drog mitt bagage från Alvik till T-centralen och Arlanda Express, iklädd min nya kappa och allt. Och så lyssnade jag på en podcast hela vägen också, dessa stunder av att känna mig vuxen och världsvan börjar komma emot oftare, spännande.

Men ja, jag for redigt tidigt till flygplatsen. för att de senaste gångerna jag åkt från Stockholm har jag kommit nästan för sent, och jag orkade inte med det den här gången. Två timmar innan flyget skulle lyfta var jag genom securityn och inne på Starbucks, vilket var en mycket trevlig känsla eftersom jag fick varva ner ordentligt en stund. Det fanns möjligtvis fler orsaker för att jag ville vara i tid, bland annat så ville jag hinna med en Pumpkin Spice Latte på Starbucks innan jag for iväg.

Jag vet att det antagligen är det mest stereotypiska vit-tjej-grejen jag någonsin skrivit i denna blogg, men jag tycker inte heller det är väst nödvändigt att dissa folk för att gilla en sorts kaffe? Kanske jag är subjektiv, jag älskar verkligen pumpkin spice-smaken. Och det är rätt så länge sedan jag druckit det senast, eftersom jag drack upp det malna kaffet jag köpt i USA förra hösten redan i december. Så. Det var ett kärt återseende. Hann dessutom med ett kex och några vlogbrothersvideor jag missat de senaste veckorna. Telefonen fick ladda sig full, och jag kunde se till att jag hade några poddavsnitt nerladdade och klara inför flygresan.

img_8059

Annars ska jag berätta vad jag lyssnat på i poddväg den senaste tiden, för jag har nästan slutat lyssna på musik då jag ska längre vägar och börjat lyssna på poddar istället. Om vi bortser Ted & Kaj-podden, som jag definitivt lyssnar på, är det främst två stycken som jag alltid har till hands: Dear Hank and John och Freakonomics Radio. Lyssnar kanske oftare på den tidigare än den senare, Freakonomics Radio lyssnar jag i stort sett bara på om jag flyger eller kör bil en längre väg. Avsnitten kan bli komplicerade för denna oerfarna ekonomiska hjärna och det är lättare att följa med om jag inte måste pausa, och för att de behandlar mer komplexa, men såklart intressanta, saker. Speciellt två avsnitt kan jag rekommendera, The True Story of the Gender Pay Gap och the Suicide Paradox. Jag är inte ens nära till att ha lyssnat på alla avsnitt än, men de här två är, av de jag stött på, de som jag tyckt varit mest intressanta och minnesvärda! Även om podden är väldig USA-centrerad finns det mycket att lära sig från den även som utomstående.

Dear Hank and John är bara Hank och John Green som pratar med varandra och svarar på frågor, med det är rätt underhållande det också!

Continue Reading

Ingenting glöms och det finns ingenting som du kan göra åt det

img_8032

Högskoleprovsdag! Spännande, så spännande att jag sov dåligt och vaknade en timme innan alarmet för att hålla telefonen hårt i handen så jag absolut INTE skulle missa vibrationerna från mitt alarm och försova mig. Det är nog något väldigt neurotiskt i min personlighet som inte är lika charmigt som många andra karaktärsdrag vore, men det är svårt att vara en välskriven person varje dag. Jag kom således inte för sent, jag var påklädd och sminkad och fräsch en halvtimme innan avfärd, och till frukost blev det något med kokossmak och nervositet. Vad mer kan man önska sig?

Vi gick så småningom till tunnelbanan, med Thorildsplans gymnasium som mål. Det blev lite jobb att hitta var jag skulle vara och så vidare, men provet kom igång till sist och det gick ändå rätt fort. Vi fick en timmes lunchpaus mitt på dagen, och då kände jag bara att jag inte ville sitta och dra mig i skolan utan att ha någon att tala med (alla dessa svennebananer och inte en enda som jag känner, suck), så jag for tillbaka till lägenheten för att äta lite snabblunch med mamma. Såklart blev det stress till slut, jag lånade mammas lite mer springvänliga skor och HELSTRESSADE för att komma tillbaka i tid, eftersom de är petnoga med att man ska vara i tid till alla provpass, vilket jag såklart förstår. Och jag klarar inte av att komma för sent, jag ville nästan gråta då tåget var försenat och det bara var tio minuter kvar. Men tro det eller ej, jag var i skrivsalen fem minuter före två, och den lättnaden var fantastisk.

img_8038

Hela provprocessen med alla raster och provpass blev åtta timmar lång, och efter det var jag rätt mör. Det kändes skönt att börja gå hemåt i min egen takt utan att behöva ta extra stress över vart jag skulle, det blev lite Nina Simone i hörlurarna för att få den där ordentliga helgkänslan jag missat igår med provet fortfarande framför mig. Även om jag hade väldigt många tankar, mest negativa, om att skriva högskoleprovet, så känns det underbart att ha det bakom mig. Och att dessutom ha klarat av matematikdelen så mycket bättre än jag tänkt att jag skulle i början! I’m feelin’ good.

img_8047

Efter det har jag bara ätit middag med mamma, talat om provet väldigt mycket och funderat kring det, sen såg vi på Yes Man för att vi inte sett den på evigheter. Alltså, år, verkligen. Men, mamma är ju på riktigt vuxen, vilket betyder att hon for till nattarbete för någon timme sedan, och efter det har jag bara lagat lite popcorn, och nu sitter jag och ser på film och bara chillar med mig själv. Det känna lite dumt att inte ha något mer vilt att göra en halloweendag som denna i en stad som denna, men helt ärligt är det ganska skönt att bara kunna ta det lugnt. Men bilden jag tog av min situation ser ut som något halvproducerat skit, men vad kan man, mammas popcornskål är inte alls lika estetisk som min där hemma i Vasa.

Sen försökte jag ta en bild av utsikten från köksfönstret, den är verkligen top notch i mörkret då man bara ser ljuset från alla byggnader på andra sidan vattnet, men ja. Jag hade ett litet a-ha moment då jag helt febrilt försökte få det på bild ordentligt, men jag insåg att det här kanske är ett perfekt exempel på att man ibland måste låta saker bara ske, och se ut, utan att behöva ha bildbevis på det. Jag tror inte jag på något sett ”lider” av att vara ung i denna ålder av historien, helt ärligt är 2016 (även om detta år varit en total dumpster fire från början till slut) den bästa tiden att leva, men jag tror också att jag är något beroende av att vilja minnas saker precis som de var. Medan romantisering sällan är bra, så är det inte heller helt dåligt att behöva komma tillbaka på plats för att uppleva något igen. Och utsikten från mammas köksfönster i Alvik är en av de sakerna.

Men jag sätter ändå upp bilden, för det är roligare att se på bilder än att läsa text.

img_8046

Continue Reading

Stockholm håller andan till toner av Forever Young

Och så är man i sin favoritstad! Åkte tidigt, mycket tidigt i morse med mamma till flygplatsen för att ta första bästa (förbokade) flyg till denna kungliga huvudstad! Medan jag kanske inte är 100% taggad på att tillbringa halloweenhelgen från alla mina vänner och alla möjligheter (hmm) i Vasa, är jag rätt nöjd med att få lite extra tid med mamma. MEN det är ju inte heller hela orsaken till varför jag är här. Imorgon blir det högskoleprov, och ja, jag antar att de som bestämde datumet helt GLÖMDE att kolla vilken dag det är. Men det gör inget, jag är faktiskt lite taggad. Kanske inte på hela provskrivandet, men faktumet att jag börjar ta ordentliga val för att bli vuxen och självständig. Det känns bra.

img_7985

img_7994

Vi kom i alla fall till Arlanda vid sextiden imorse med ett plan som inte ens var halvfullt (vilket var första gången för mig, tror jag nästan. Älskade det), och lite innan klockan åtta var vi i mammas lägenhet i Alvik. Fortfarande mörkt på Stockholm gator den tiden, och dessutom hann det börja regna lite innan vi hann in. Tur är man inte gjord av socker. Såklart var jag lite trött, men det kom inte över mig innan jag satt mig ner i soffan och fått en filt kring mig. Så, efter en, något, ofrivillig tupplur, for jag in till stan för att dricka lite kaffe med en bekant. Jag stack såklart ut som en sår tumme då jag väntade, och gjorde ofrivilliga 360-ior eftersom jag var rätt osäker hur man står och väntar på folk bredvid ett café med glasväggar och man inte är säker vilket håll man ska vänta sig personen från. Det löste sig såklart, men stressen var ändå där. På min to-do-list har jag att göra mig av onödig vardagsstress. Vem bryr sig om vad folk tycker om en rosahårig mupp som snurrar runt mitt i köpcentret? INGEN.

Mamma mötte mig vid Fridhemsplan och vi for på lite shopping, men inte lika mycket som vanligt. Jag försöker spara lite pengar, eftersom jag ska till London om några veckor, men det blev nog ändå en serietidning från Comic’s heaven. Vad kan man säga, jag har ett problem. Paper Girls, blev det, spännande nog! Eisnerprisvinnare och allt bara för 99 kronor! Jag ser verkligen framemot att läsa den. Sen köpte mamma mig en ny kappa från Monki, så att jag ska se lite mer vuxen ut! Snart ryker också det rosa håret, det är dags att bli tagen på allvar.

img_8001

Vi gick på promenad till Kristinebergsstranden för att hämta sushi, och sen gick vi tillbaka. Tio kilometer för att köpa en serietidning och middag, men så värt det.

img_8015

Det var inte värst sent då vi kom hem, men efter fem timmar av att vara out and about kändes det riktigt bra att ta en dusch, klä på sig myskläder, sätta sig ner med lite sushi och titta på film. Vi hade det jättemysigt, sånt mys man bara kan ha med 900 000 svenskar omkring sig. Sen blev det lite konstiga serier och lite skräckvideor på YouTube för min del. Och ett försök till att ta en ordentlig bild av utsikten från balkongen, lättare sagt än gjort men det är viktigast att försöka.

img_8020

img_8025

Continue Reading

We don’t talk anymore

Tjohej! Paus på en månad, relativt frivillig, mest på grund av skrivkramp. Kan man ha det om man bara bloggar en gång i veckan, typ? Svårt att säga, jag har i alla fall inte haft något att skriva om den senaste tiden, och sen slutade min blogg att fungera vilket resulterade i ett ramaskri från mina vänner som annars klagat på en tom blogg. Förlåt. Men jag är tillbaka nu! Men inte så mycket intressant info, men om det finns något jag lärt mig i gymnasiet så är det att fylla ut med text.

Jag har flyttat! Det är roligt, är nu tillbaka i mitt barndomshem, i stort sett ensam, med mycket mer utrymme att leva på. Jag har dessutom ett riktigt fint rum med massor av nostalgi i det, så jag är rätt taggad på att vara tillbaka, även om flytten i sig kom med kanske lite för mycket ångest. Men det har ordnat upp sig nu, och jag kommer säger lägga upp ett skilt blogginlägg med bilder från rummet!

Den trettionde september hade jag min studentskrivning i historia, det gick ungefär som väntat? Jag ids inte säga vad jag fått som preliminärt resultat, men det ligger ganska bra kring det jag tänkt mig. Alltså helt okej. Frågorna i provet var skapligt nära då det kom till var mitt fokus vid läsningen legat, och det kändes som att jokerfrågorna gick bäst. Provets stora besvikelse var att jag blev väldigt ivrig över en fråga som löd, ”redogör kvinnans position i samhället från mitten av 1800-talet och framåt”, och jag tänkte att, shit, det här kan jag. Så jag lämnade den till sist för att det var den som kändes lättast, men detta visade sig inte vara en god strategi för mig, eftersom jag i slutet av provet, efter fem gedigna timmar, inte orkade skriva något väldisponerat eller bra. Det kändes som ett nederlag efteråt, men det känns inte heller väldigt konstruktivt att hänga upp sig på det.

Men efter studentskrivningen har jag haft svårt att veta vad jag ska göra med min tid, plötsligt fanns det så mycket ledighet att ta tag i. Men helgen direkt efter studentskrivningen firades min mammas moster, vilket betyder att den lördagen fick massor av hundmys och familjesällskap, och Ida-Maria och Jonna, som firade tillsammans i Norra Vallgrund hos Ida-Maria! Mycket trevligt, speciellt eftersom Anna och jag köpt en GET åt Idami i födelsedagspresent! Den hette Get-Maria! Vi gav den namnet efter att vi kollade att familjen som får den inte måste kalla den det. Vår fantasi tar aldrig slut.

Efter det har det blivit mycket tid tillbringad med Christa, vi har promenerat runt hela Vasa och varit så kulturella att vi nästan blivit lite för pretentiösa. Vi har sett Mor Kurage på Wasa Teater, och vi har varit på konsert. Och sett massor, massor av Elementary. Med vin och allt. Livet är mycket bra.

Utöver det har jag tillbringat skräckfilmstid med Anna, druckit massor av vin under höstlovsveckan och flyttat alla mammas saker från lägenheten till ett förvaringsutrymme så att den ska kunna säljas och hon ska kunna flytta till Stockholm. Lite framtidsoro har präglat mitt något nervösa sinne, men det har allt bara varit småproblem som enkelt lösts med lite googling! Om mindre än en månad ska jag hälsa på min favoritnadia i min favoritstad, och jag har hunnit tillbringa lite tid med min konstant upptagna kusin.

Livet skulle kunna vara sämre.

img_7441-tile

Continue Reading